Jag skiter i min blogglista nu :P (eller iaf tar en paus från den)

Tänkte uppdatera om Nessan lite. Med ny sadel och lite omstart i träningen (gått tillbaka till lite mer basics) har hon blivit som en ny häst :) Visst, hon kan fortfarande spralla och busa, det är ju helt enkelt sån hon är :P, men hon lyssnar mycket bättre, litar mer på mig och har framför allt inte ont längre. :)

Tittade lite på Nessans stamtavla och tänkte just for fun lägga upp en bild på hennes pappa (Red Baron ox 840) som jag hittade:



och en på hennes mormor (Tetcott Goldcrest RW 69):



och så en på morfar Crut RW 44:



Man ser ju vissa likheter iaf :)



Nu åter till tvätt och dammsugning .. >_<

Hej bloggen, jag är en dålig bloggare, men jag tänkte att jag iaf ska försöka avsluta min lilla lista :P
Fast först ska jag gnälla lite! Jag har kommit fram till att bloggen är bästa stället att gnälla på, eftersom människor faktiskt kan välja att läsa eller inte läsa.
Dagens diss blir vintern. Jag tror att jag slutade uppskatta vintern och snön när jag var kanske .. 12?
Det blir halt och kallt och det spelar ingen roll hur mycket kläder jag tar på mig, jag fryser ändå. Mitt hår blir elektriskt när det är kallt och huden blir torr och börjar klia. Jag blir trött och deppig av det eviga mörkret och allt jag tar mig för känns liite jobbigare.
Men vinter blir det ju varje år, vad jag än tycker om det, så jag ska köpa en stjärtlapp och göra det bästa av situationen. :P

Så, nu till listan.
Dag 3 - Berätta om en vän som jag inte varit med på länge & som jag saknar
Den vän jag kommer att tänka på är Sofia. Vi lärde känna varandra i högstadiet på elevens val. Vi hade musik och drama. Jag minns inte exakt hur det hela gick till, men plötsligt hade vi varandra på msn och kort efter det umgicks vi varje dag i princip. Vi skolkade tillsammans när sista lektionen var alldeles för tråkig (fy på oss), vi fikade på Pierrot (gamla hederliga Pierrot) och dissade skolbalen tillsammans. Det jag minns tydligast från den allra första tiden när vi lärt känna varandra är hur det kändes som om vi känt varandra i evigheter.
Sofia flyttade senare till värmland, men vi var fortfarande lika nära. Vi pratade i telefon varje dag och jag var ofta i värmland och hälsade på eller hon i stockholm. Hon har under alla år varit min stöttpelare som gjort livet lite bättre när jag bara sett mörker.
Nu på senaste har vi tyvärr inte lika tät kontakt och det var ett bra tag sedan vi sågs, men jag vet att när jag ringer så svarar hon och det är som det alltid brukade vara. En varmare, mer omtänksam och öppen person får man leta efter. Någon sa en gång att riktiga vänner är som stjärnor. Ibland ser man dem inte, men de finns alltid där.
Så är det med min Sofia. <3