... friskt humör!

Jag vet att jag borde sova för länge sen, men det är mina sista timmar med Alexander innan han åker till New York (och möjligen drunknar/blåser bort) så jag trotsar förkylningen och tröttheten och håller mig vaken! Om jag så låg dödssjuk skulle jag ändå vilja kramas med min älsk innan han åker. En hel vecka blir han borta och det är det längsta vi varit ifrån varandra sedan han flyttade in, vilket var för drygt ett år sedan. 

Vem ska nu laga min middag och killa mig på ryggen tills jag somnar? :P

Tack och lov för våra små kissar, annars hade jag väl känt mig ensammare än ensammast.

 

 

 

Nu ger jag nog upp för idag ändå. Ögonen faller snart ihop av sig själva >_<