Nu var det länge sedan, igen!

Har hänt en del förändringar i mitt liv, kommer uppdatera om det senare, det är fortfarande lite in progress.

 

Red för L idag iaf och Nessan var jätteduktig. :)

Dock lyckades jag ramla av xP

 

Lite bilder och videoklipp från avramlingen bjuder jag på :D

 

 

Idag var Nessan inte sitt bästa jag :P Det var folk i ridhuset och utebanan + alla vägar var snorhala, så jag tänkte att jag kunde promenera Nessie lite i ridhuset. Själva promenerandet gick bra iof. 

Sedan blev jag själv och tänkte att jag kunde släppa henne en stund, men då kom självklart någon som skulle rida. Tänkte då att jag kunde longera lite. Trav och galopp i ena varvet gick hur bra som helst, men när jag bytte varv så började krånglet. Nessan stannade och snurrade runt, vägrade gå ena sekunden och for iväg i galopp andra stunden. Hade inga inspänningstyglar eftersom jag egentligen inte hade planerat att longera. Fick hålla på ett bra tag innan hon till slut kunde galoppera och trava ordentligt och minska och öka. Snacka om trotsig häst! >_<

Kan kanske vara lite träningsvärk från passet på utebanan igår också (då var det blötsnö och inte is där).

 

Lektion för L imorrn iaf, hoppas på bättre pass då ;D

 

Imorrn kväll ska jag och bejb förmodligen ut med A och hans kompis J också. Kan bli kul. Måste dock vara gratis inträde och no drinks for me, med tanke på min för tillfället ganska kassa ekonomi ..

 

Nu ska jag spela lite WoW! (Det gäller att passa på innan jag börjar jobba igen :P)

 

 

Red för L idag och Nessan var superfin! :) Pigg, som vanligt, men fin.

Bjuder på suddiga mobilbilder, i vanlig ordning :P

 

 

God jul

önskar

Ullis och Nessan! <3

 

Finns det npgon människa, eller typ av människa, som klarar av en bipolär människa? Som har lugnet och förståelsen att kunna hantera svängarna? I mitt fall mellan depression (eller en mildare variant av depression kanske) och hypo-mani.

Och har man, som bipolär rätten att utsätta en annan människa för detta, trots att man älskar personen i fråga och verkligen vill jobba på sina fel och brister för att underlätta? Eller ska man, av hänsyn, leva ensam resten av sitt liv? 

Kort sagt:

 

Jag vet ju att jag är den enda som kan hjälpa mig själv, men finns det verkligen ingen som bara kan hålla mitt trasiga hjärta och min brutna själ åt mig ett tag och försöka orka med mig tills det läker?  

Red för L idag och det kändes super. Sadeln kräver dock lite finjusteringar, men det ska åtgärdas nästa vecka. Och det raka bettet jag lånat fungerade helt okej, men är nog liite för stort. L ska låna ut några bett till mig som jag kan prova, bl.a. vanliga två-delade. Får testa mig fram lite och sedan köpa 2 eller 3 olika som jag och Nessan tycker känns bra. Har iaf en god känsla inför framtiden.

Longerade större delen av passet eftersom jag inte ridit på länge. Nessan var pigg, men det är ju inget ovanligt, men kändes faktiskt väldigt mjuk och fin när jag satt upp. Blir mjukstart med longering/promenader varje dag och ridning ca var tredje dag, till en början. Nessie har ju tappat lite muskler och blivit lite tjock .. Men nu kör vi! 

 

 

För er som inte kan läsa mina fantastiska statusuppdateringar på facebook så deöar jag nu med mig av veckans fail: