Dags att skriva lite igen kanske?
Julen flöt på väldigt smärtfritt, faktiskt :P Jag och Alexander åt lunch med mamma, pappa och Micke och hängde kvar tills släkten kom och tittade lite på kalle. Sen bar det av till Alexanders farmor och farfar (och pappa och syster) i Enköpping. Första gången jag träffade Alexanders farmor och farfar, väldigt trevligt :) Massa god mat, såklart. Åt alldeles för mycket godis dock >_< men overeating hör ju typ julen till, or something.
Alexanders syster har skaffat en väldigt söt liten hund :) en korsning mellan dvärgpinscher och något mer som jag inte minns



Idag ska jag och Alexander på bio med mamma och Micke. Det är lite av en tradition för min familj att gå på bio på annandagen. Dock var utbudet av bra filmer inte så stort. :/ Vi bestämde oss iaf för att se The girl with the dragon tattoo.



Är lite sugen på att spela WoW igen, men vet inte hur mycket jag kommer vilja spela, så känns onödigt att betala för en månad om jag bara kommer vilja spela typ en eller två ggr >_<

That's all for now, slänger in en dagens outfit också :P


XoXo

Jag hatar verkligen när saker man aldrig trodde skulle hända, händer en.

Känslan är som när ens första husdjur dör, när en vän dör, när första riktiga kärleken tar slut .. osv.

Saker som händer överallt, hela tiden egentligen.

Men det är skillnad mellan när det händer någon annan och när det händer en själv.

Vissa saker kan man bara inte förberda sig inför. Och då hjälper det inte att veta att "det är helt normalt" eller "det är inget ovanligt".

I mitt huvud kanske det inte är helt normalt. Och skulle allt magiskt kännas bättre för att det hänt andra? Det kanske är ett egoistiskt tänkande. Men nån gång måste det ju handla om mig.

Fast just den här gången handlar det egentligen inte så mycket om mig eller hur vad som hänt påverkar mig, utan mer om hur ont i hjärtat man får när man ser någon otroligt nära bli så otroligt sårad. Och jag kan inte ens vara arg på den som sårar. Jag får bara gå runt med min knut i magen och min sten i bröstet och försöka låtsas att allt är bra och att allt är som vanligt. Det är inte vad jag vill, men helt ärligt vet jag inte vad jag vill. Jag vill se dem som betyder mest för mig lyckliga. Jag vill vara 4 år igen och lägga mig och skrika på golvet, jag vill vara det stöd som behövs, jag vill krypa ihop i sängen och gråta och jag vill vara en lugn och sansad 24-åring.

 

 

Jag sitter och funderar på om jag ska radera hela skiten eller bara låta det vara.

wth, ingen läser min blogg anyways och jag behövde få ur mig detta.

 

 

Tittade på Arga snickaren för någon dag sedan och han som hade huset beskrev att när det blev för mycket så fick han liksom sirap i huvudet. Jag känner igen det allt för väl, speciellt just nu. En rad olika händelser (en aning för privata för att skriva om här i bloggen) har rört till det rejält i mitt huvud. Känns som om någon kramar mitt hjärta med en kall hand och som om jag har en hård taggig boll i magen.
Förhoppningsvis hjälper positivt tänkande (jag försöker iaf) och distraherande aktiviteter.

Ikväll ska jag och Alexander på julbord på Krusenbergs Herrgård, det borde få mig på lite bättre humör :)
Dessvärre är väl säkert det vegetariska utbudet inte allt för stort, men jag har ätit några mackor, så jag ska nog klara mig.

Kvällens outfit:



Ringde damen jag köpte en sadel av (Morris & Nolan dressyrsadel) idag och sa att den inte passade Nessan, så i veckan får jag väl ta en tur till Norrtälje och lämna tillbaka den. Sedan ska jag ringa en kille som stoppar om sadlar och be honom titta på Stübbensadeln som jag provat tidigare. Förhoppningsvis räcker det med att höja upp den där bak för att den ska passa. Vet dock inte alls vad ägaren tänkt sig för pris, eller vad sadelstopparsnubben tar för jobbet. Varför ska min häst vara så jäkla känslig och knepig att hitta en sadel till? >_<
Jag kan iaf numera utan problem longera Nessan med lina också (inte bara löslongera sm jag gjort tidigare alltså). Nessan fattade inte alls vad jag ville när jag försökte med lina och det krävdes en mindre maktkamp med hjälp av en kvinna i stallet som är duktig med unghästar, men nu går det finfint :P

Vårt glasbord i vardagsrummet totalkraschade för en vecka sen ungefär

Men nu har vi ett nytt fint som dessutom förmodligen är lite lättare att hålla rent :P


Och så den största nyheten av alla kanske, efter ett års utbildning har jag nu fått jobb som barnskötare på en montessoruförskola i Stocksund. Ska bli spännande :) Är dock liite nervös, mitt tvivel på min egna kapacitet står lite ivägen för lyckan >_< Ibland är jag verkligen min egna värsta fiende.

Nu blir det lite chill i soffan innan vi ska iväg, tjing!